Jag tror att mitt jobb sakta men säkert håller på att suga ur mig all min livsglädje. Antingen så är det jobbet eller så är det den här förbannade jävla skitvintern som inte ens är en riktig vinter trots att man fryser ihjäl så fort man går utanför dörren. Det kan också bero på det faktum att alla man tycker om bestämmer sig för att lämna landet. En efter en.
Då är det tur att man har en pojke, en älsk och en fin vän som snart tänker komma hem till mig igen (om nu så bara för ett litet tag). Då känns det faktiskt genast lite bättre.
/e