Det var det första året utan sommarlov

2007 tog slut det också. Fast det är iof en kväll kvar så vem vet.. Fast förmodligen kommer det att ta slut.
Det var ett bra år. Ibland. Ibland var det fruktansvärt. Kanske ett av de värsta åren någonsin. Kanske ett av de bästa också.

Det var många tårar. Mest på våren. Men sen också.
Det var många farväl men nästa lika många goddag.
Det var gamla vänner som försvann. Endel är saknade. Andra inte.
Det var många nya människor som tillkom. Endel välkomna. Andra inte.
Det var året jag bestämde mig för att aldrig mer bli kär och sen blev det i alla fall.

Jag vet att nästa år kommer bli bra. Jag känner det på mig. Ny lägenhet, ny pojkvän och gamla (men ack så fina) vänner. Nu sa jag kila iväg och fira av det gamla. Jag har världens största rosett i håret och hela väskan fylld med bubbel.

/e

Nu är julen över. Den var precis som den alltid är. Trevlig. Personligen tycker jag att det är ganska skönt att den är över.
Ska hem till pojkvännen snart (tycker egentligen att det är hans tur att åka till mig men jag inser redan nu att det inte kommer hända) och ge honom en julklapp. Min lillebror täntke öppna den igår eftersom jag hade råkat lägga den under granen men glömt att skriva namn på den.
I år skrev jag bara ett julklappsrim. Dåligt av mig. Fast det var himlans bra och andlade om ister så jag förlåter mig själv min förslappade paketattityd och lovar att bättra mig tills nästa år.

/e

Ohh duktig kalvis som hittade hit. Jag saknar dig oxååååå.

Haha ja lite nervös var hon men om jag får säga det själv så tycker jag att den där dejten gick alldeles utmärkt. Jag har varit på EN riktig dejt tror jag (jag vet att det finns karlar där ute som är av en annan åsikt men sorry guys, så är det). Man skulle kunna säga två men den andra killen var jag ju aldrig det minsta intresserad av så det räknas inte. Ingen riktig dejt utan pirr i magen säger jag. För att det ska räknas som en riktig dejt (enligt mig) så måste samtliga punkter på listan vara avprickade.

1. Han eller jag föreslår dejten i fråga (inget jävla hitan och ditande, EN person tar initiativet)
2. Det pirrar i magen och man byter kläder minst tre gånger
3. Man gör något man inte gjort tillsammans tidigare (sex räknas inte om det inte föregås av annan aktivitet)

Jag medger att jag inte är stenhård, jag kan rucka lite på reglerna men mer eller mindre är det det som gäller. När jag tänker närmare på det så är pirret kanske inte nödvändigt för att det ska få klassas som en dejt men nästan. Jag menar, om det inte pirrar är det ju som att hänga med vilken jäkla snubbe som helst som du inte brukar hänga med. Det kan ju iof vara trevligt det med.

Imorgon är det fredag. Sen är det Jul.

/e

aaah shit!

Ballt att jag kom in pa dar man loggar in fastan jag inte kan blogga och fastan det stod pa thailandska! Dessutom kom jag ihag losenordet - vilken prima hacker jag skulle bli!!!!!!!!!!

JAG SAKNAR ER

JAG SAKNAR ER

JAG SAKNAR ER

sa. nu vet ni det. Jag saknar er mest i hela varlden. Till och mer mer an vad jag saknar potatis. Er och los limos.

Puss fran kalven

Ps. Ninni du har mail pa min facebook!

Jag tror att mitt jobb sakta men säkert håller på att suga ur mig all min livsglädje. Antingen så är det jobbet eller så är det den här förbannade jävla skitvintern som inte ens är en riktig vinter trots att man fryser ihjäl så fort man går utanför dörren. Det kan också bero på det faktum att alla man tycker om bestämmer sig för att lämna landet. En efter en.
Då är det tur att man har en pojke, en älsk och en fin vän som snart tänker komma hem till mig igen (om nu så bara för ett litet tag). Då känns det faktiskt genast lite bättre.
/e

Min lillebror har fått kräksjukan... Jag är så jävla körd.

/e

Idag skrev jag och Joppe på kontraktet till vår blivande lägenhet. Helt vansinnigt. Vi ska flytta hemmifrån. Han och jag. Oslagbar kombination. Två veckor kvar. Helt galet.

Annars har mitt uppdrag i helgen varit att skola älsk i sms flirtandets ädla konst som jag, till skillnad från älsk, behärskar mer än väl. Jag är grym på att skriva väl genomtänka sms som får avsändaren att verka lagom gullig och inte allför angelägen. Övning ger färdighet säger jag.
Lite kul är det dock att jag flirtat med Älsks ragg åt henne vilket den stackars karln än så länge är lyckligt ovetande om. Till hennes försvar måste jag säga att hon är en mycket läraktig elev och att jag inom en snar framtid kommer våga låta henne härja fritt i sms rymden. Keep up the good work darling.

The boyfriend är sjuk vilket gör att jag går runt på helspänn och väntar på att det ska bryta ut i mig också. Fast å andra sidan är han ju lite klen (inte lika hård och motståndskraftig som jag) så jag kanske slipper det. Hoppas det iaf. Hur som helst så kan jag faktiskt gå med på att det är lite synd om honom. Notera att det är ruskigt ovanligt att jag tycker synd om folk, oftast tycker jag bara att de är jobbiga som gnäller över småkrämpor som typ huvudvärk. Ät en alvedon och sluta tjata är mitt motto i sjukdomstider.
Jag ska inte bli sjuk. Det har jag inte tid med så det får allt vänta tills efter nyår och flytten. Sen så är det fritt fram för alla bakterier och basilusker som vill invardera min kropp men tills dess så får de allt vackert hålla sig borta. Jag har viktigare saker för mig.

Ikväll blev det som sagt inte Manson... Jag är lite bitter men men. Har iaf fått fina lila ljusstakar av min syster i julklapp. Det var gulligt av henne tycker jag.

/e

"Behåll du ditt lilla skitleende för dig själv, jag vill inte ha det. Det är allt som du kan ge av dig själv... Små leenden som rör till det för folk... Behåll det du, behåll det. Du kommer att sitta alldeles ensam med dina färgkritor i ditt fästningstorn tillslut och det är rätt åt dig. Jag känner att jag börjar tröttna nu... Daggmasken som älskar en stjärna, det funkar bara ett tag...

Franck såg på Camille och bet ihop tänderna.

Vad du är söt när du är arg... Vad du är stilig när du tappar kontrollen... Varför kan jag inte släppa taget tillsammans med dig? Varför låter jag dig lida? Varför bär jag korsett under mitt pansar och två patronväskor i rem över axeln? Varför blir jag blockerad av idiotiska småsaker? Ta fram en konservöppnare, för fan! Titta efter i din knivväska, jag är säker på att du har vad som krävs för att jag ska kunna andas..."

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

Har en känsla av att ovanstående rader även fanns citerade i en annan blogg, av samma skribenter, i ett annat typ av liv. Tyvärr råkade någon (jag) radera hela härligheten. Ikväll satt jag och strö-läste lite i just den här boken och råkade fasta på just det här stycket. Det fick komma med. Igen. Det hade varit fint att kunna franska. Svenskan ska alltid komma och förstöra, tråååååkigt språk. Fortfarande, det är fint. Väldigt fint. Och riktigt.

Nu ska jag peppa och sen.... ACE!

/e

Och vad gör dig upphetsad nu? Förutom öl och pojkar med fluffigt hår då förstås..
/e

saker som gjorde mig upphetsad som barn:

-vara under vattnet så länge som möjligt
-försöka flyga
-hundratals gosedjur
-riktiga djur (ävern ormar)
-bygga kojor
-ballonger
-leka tjuv o polis (o vara tjuv)
-att vinna
-att sjunga o dansa framför folk
-hemlismellis

/n

Jag har varit vaken i en timma och börjar inte förrän om två och en halv timma. Skulle kunnat sova till 8 om jag hade velat men vad gör man. Karln skulle till jobbet och då får man allt vackert kliva upp och visa honom var kaffet står även om man egentligen skulle vilja sova lite till.
Idag ska jag jobba. Skön dag iof, börjar 10 och slutar 18 men ändå. Hade hellre varit ledig. Har dessutom gjort av med alldeles för mycket pengar den här månaden (precis som alla andra månader) så jag kommer inte kunna gå ut och dansa förrän efter jul. Blää. Det kommer jag förmodligen att göra ändå. Får betala med mina mynt. Borde ju gå bra så länge vi inte skulle få för oss att titta förbi Theodoras...
/e

Nää det kunde man inte tro...
Han är rätt söt faktiskt. Lovar. Och bra. Bättre än de flesta.
Framför allt är han min. Och jag är ju hans. Det är rätt ballt.

/e

wow, jag ska på maskerad. först hade jag inget att klä ut mig till men nu sitter jag här o är den fräsigaste bruden. säger inget dock, ses i dimman istället!

/n

Idag funderade jag över hångel och fluffiga hår. Älsk har en stor inverkan på mig.
Fluffiga hår för att jag verkligen måste klippa mig eftersom mitt hår verkligen är raka motsatsten till fluffigt. Det är långt och tungt och slitet. Jag vill att det ska vara fluffigt. Lite iaf.
Hångel för att jag idag efter tandläkaren var bedövad i ena halvan av ansiktet från hakan upp till hårfästet ungefär. Tungan inkluderad. Det hade varit vansinnigt roligt att prova på att hångla med någon i det tillståndet. Inte för honom kanske, men för mig.

Förrutom funderandet så har jag lagat ett hål (min näst sista gratis-lagning), bakat pepparkakor och lussebullar med Mick och familjen och hunnit hänga lite med älsk och min kära lillasyster som idag var både ovanligt charmig och ovanligt jobbig.

/e

idag är jag ledig. jag älskar mina lediga dagar, då spederar jag massa timmar framför datorn eller tvn o äter glass o gör ingenting. egentligen har jag massa grejer jag borde fixa men det får vänta en halvtimme.

jag tänkte på vad emma skrev om raslöshet för jag känner ju samma sak. så har jag känt sen det blev kallt o mörkt o jag tröttnade på att mocka. det var ungefär när solen slutade gå upp med mig o det inte var gryningsdimma mellan bergshamra o danderyds sjukhus. det var nog då jag började gråta lite spontant hela tiden. sen slutade jag med det o allt blev som en enda grå sörja.

som tur är kan man gå ut på stan o dricka öl o dansa. då är faktiskt inte allting så tokigt.man dansar, hånglar med massa pojkar o är fullare än vad man förra veckan trodde man kunde bli.

bara för att få ett konstgjort pirr i magen så kan man hångla med fluffiga hår o skicka sms med dem, bara för att ha ngt att göra. eller?

/n

ps. ngn som vill ut på onsdag? ds.

Idag funderade jag över intriger. Det är alldeles för lite intriger numer. Finns inget kul att skvallra om varken i lunchrummet på jobbet eller över telefon när man har slutat. Det finns bara en sak som är kul och den är så hemlig att den får man inte prata om för att den är så hemlig. Hur kul är det med intriger som man inte får prata om liiixom?
Jag misstänker att detta beror på att de värsta intrigmakarna har flytt landet/staden. Jag och Mick har disskuterat det här noga och kommit fram till att det förmodligen är så det är. Å andra sidan är vi ganska glada att vi slipper en del av de där intrigerna som fanns förrut eftersom de var mer besvärliga än roliga... Fortfarande. Jag vill att tillvaron ska bli lite mer dålig tv-serie på kanal 5/sex and the city. Kom igen gott folk. Gör lite dumma saker så att jag får ha något roligt att prata om. Pleeease.
/e

Jag börjar känna mig sådär rastlös igen som jag gjorde innan jag bestämde mig för att flytta tillbaka till London. Jag är lite sugen på att sticka iväg. Långt bort och länge. Var spelar egentligen inte så stor roll men en fördel vore ju om det var varmt så att man slapp den här satans vintern som är på väg. Å andra sidan så gör en vargavnter inte lika stor skada för själen om man befinner sig på en mer spännande och mindre ångestframkallande plats än här.
Jag vill bada i Röda havet och åka skidor i Alperna. Jag vill dansa i Rio de Janeiro och äta nudlar på kinesiska muren. Jag vill segla i västindien och rida kamel i egypten. Ni ser, det spelar inte så stor roll så länge det ligger långt bort.
Jag har en månads uppsägningstid vilket i praktiken betyder att jag skulle kunna ge mig av den 17 december om jag ville. Jag vill. Men det blir nog inte så är jag rädd.

/e

oh that grrl

jag läste just ett inlägg på en blogg som gjorde hela min dag, nu tror jag att jag orkar jobba imorgon till och med. det är troligen det finaste inlägget någonsin; glöm inte låten för guds skull! föga förvånande är det från min favoritblogg som är en enda jag orkar läsa nu för tiden, bloggar känns ganska 2006. iaf här hittar du socker!

på söndag är jag ledig så imorgon vill jag dansa! älsk?kalven?

/n

Mm det var ju det där med uppdatering... Kanske inte min starkaste sida, men som tur är så finns det andra saker som jag är bättre på. Typ baka chokladkaka.
Jag är vansinnigt trött. Som vanligt. Dessvärre ska jag jobba i helgen. Som vanligt. Shit. Borde verkligen göra något annat än att jobba. Jag tycker inte ens om att jobba. Jag starkt ogillar att jobba. Den enda gången det är trevligt med att ha ett jobb är den 25 varje månad men jag antar att det är så det ska vara..?
Det enda som är bra med att jobba på ICA (förutom den måntaliga lönen) är att man inser att man faktiskt måste utbilda sig. Man blir nästan lite pepp. Mest för att man inser att man inom ett par år kommer att hoppa framför ett tåg om man inte kommer därifrån. Å andra sidan är väl det ett skäl så gott som något.

/e

"Jag kommer aldrig att glömma dagen jag lämnade Sverige. Varje sekund från det att jag vaknade tills planet lättade från Landvetter finns för evigt inpräntade i mitt minne. Jag minns hur det kändes i bussen ut på landningsbanan, hur jag funderade över det konstiga att behöva åka buss ut till flygplanet just den dagen av alla dagar. Jag minns hur solen speglade sig i den äldre mannens glasögon när vi lämnade terminalen bakom oss. Jag minns också att jag visste att det inte fanns något alternativ. Jag måste åka. Jag hade verkligen bränt alla skepp. Det fanns inte en roddbåt kvar att lunta på. Det liv jag levat fanns helt enkelt inte mer. Det hade jag sett till. Och samtidigt som tanken på att resa kändes oerhört skrämmande gjorde det faktum att jag inte hade nåt jag ville stanna kvar vid själva beslutet så oerhört mycket enklare. Det förändrade allting från en flykt från något till något helt annat. För det fanns ju inget att fly ifrån. Det enda som fanns kvar var ett tomt skal och resterna av ett liv som inte längre var. Jag satt på rymdskeppet Milleniumfalken och bakom mig höll dödsstjärnan på att sprängas i bitar. Uppåt framåt. För att nåt annat inte fanns. Det här var min enda utväg. Livet lyckas alltid finna utvägar. Livet vägrar lyssna på uttryck som att ”måla in sig i ett hörn”. Det finns alltid vägar ut.

Så när planet lyfte och jag märkte hur asfalten – och därmed Sveriges mark – försvann under planets hjul kändes det extra märkligt. Jag tittade ut genom flygplansfönstret och såg granarna där nere bli mindre och mindre. Kommer jag någonsin att komma tillbaka, minns jag att jag tänkte samtidigt som ”Fasten Seatbelts”-skylten pingade till och slocknade. Jag var inte helt säker. Och om sanningen ska fram så är jag fortfarande osäker. Min första tid i Australien blev inte alls som jag hade hoppats. Ska sanningen fram var de första fyra månaderna några av de värsta i mitt liv. Efter att jag tagit mig igenom dem började dock bitarna falla på plats. Varje dag sa jag till mig själv att jag inte fick ge upp. Att flytta ”hem” skulle varit ett gigantiskt misslyckande. I alla fall då. När jag till slut började finna mig, när jag började hitta vänner som var som jag, vågade jag till en början knappt tro att saker var på väg att lösa sig. Vågade jag verkligen tro på att jag hade träffat människor som var som jag till slut? Lite trasiga. Nånstans fann vi varandra och grabbade i för glatta livet. Krampaktigt höll vi fast vid varandra och intalade oss om att allt var som det skulle. Jag tror att vi levde med extra klar låga just därför. Vi brände ljuset i båda ändar och skrämde folk omkring oss. Sitt ni där i skuggorna, här kommer de som lyser, skrek vi där vi drog fram genom natten höga på allt och ingenting. Vi var alla sökare på något sätt. Alla letade efter något. Men mest av allt så saknade vi. Något. Någon. Men ingenting fann vi. Det var liksom inte det saken handlade om. Vi sprang i cirklar och var nöjda med att få brinna med varandra för en stund. Vi hade hittat nån sorts mening och var glada över det. Men inget fann vi.

När jag idag tittar tillbaka på det året i Sydney förstår jag att vi lurade oss själva på så många sätt. I alla fall om att leva menas att man ska följa de normer vårt samhälle satt upp. Det var som att samhället ständigt frågade oss, ”Jaha, och vad har ni gjort idag då?” Och det enda svar vi hade var, ”Ingenting”. För ärligt talat så var det så. Vi slösade bort våra liv på alla sätt vi kunde. Vi räddade inga barn, uppfann inget vaccin, vi gjorde inget som helst för att utveckla våra liv i någon som helst riktning. Allt vi gjorde var att leva. Och som vi levde. Och konstigt nog kände jag själv aldrig att mitt liv stod och stampade. Trots att inget hände, så hände allt. Där och då. När jag en dag sätter mig ner för att värdera mitt liv, när jag en dag försöker analysera vilka perioder som betytt mest för mig i livet, är jag ganska säker på att mina år på Handels kommer att kännas ganska meningslösa. Trots att jag på papperet gjorde något av mitt liv när jag pluggade kändes det som att jag slösade bort mitt liv. Och det är är väl en sak att lida sig igenom en utbildning om man vet vad man vill bli, men för såna som mig? Såna som oss? Vi som inte vet? Som fortfarande inte vet? Vad ska vi göra? Nej, när jag kommer till dagen då det är dags att utvärdera kommer jag nog att minnas mitt år i Sydney med glädje. För trots att vi slösade bort våra liv har jag aldrig känt mig mer levande än jag gjorde då tillsammans med mina "trasiga" vänner. Tillsammans levde vi vid sidan om den riktiga världen.

Det var vi och ingenting.

Men det var i alla fall vi."

från silverfisken.

/n

ålrajt. vad har hänt? nada egentligen antar jag. vi jobbar o sliter som vanligt (?). erika hade fest i fredags, fräsigt värre o så blev vi fulla. jag lyckades tappa min nyckel i soffan men nu är den i säkra händer igen. nu lyssnar jag lite på det här, lite sånt här, o sånt här.

det var väl det för nu (hoho gotta love the swinglish)

/n

Imorgon ska jag till tandläkaren. Det är ungefär det värsta jag vet i hela universum. Ska laga tre hål och sen jobba 11 timmar. Låter som en alldeles fantastisk dag eller hur? Att min tandläkare är ett jävla as som borde tejpas fast i sin egen tandläkarstol och tvingas se alla avsnitt av hem till gården i rad gör inte direkt saken bättre.
/e

jag hade inget att göra så jag gick in på mickans facebook. det skulle jag ju inte gjort, asdeppigt. jag fattade inte ens hur man kollade på bilder typ. helt världelöst!

/n

Idag var en bra dag. För mig. Inte för älsk. Jobba söndagar är en fröjd numer sen vi började ta upp disken på torsdagar istället. Dubbelt betalt är det också. Efter jobbet blev det ingen film som jag redan förutspått utan det blev fika med en bakis Leo som gnällde över rökförbud på caféer på bakisdagar. Himlans trevligt det med förstås.
/e

Nu har jag sovit åtta timmar i sträck och mår avsevärt mycket bättre. Sjukdomen som jag så orättvist anklagat Leo för att ha smittat mig med visade sig vara helt vanlig utmattning kombinerat med diskmedel i ögat och botades såklart av en god natts sömn. Alla antioxidanter som fanns i granatäpplet ( ett granatäpple innehåller tydligen lika mycket atnioxidanter som rödvin) jag åt igår kanske hjälpte lite också men jag betvivlar att så är fallet. Vet inte ens om antioxidanter hjälper mot sjukdom men det ska vara nyttigt har jag hört. Tar bort fria radikaler och skit och det kan ju vara bra att bli av med om inte annat.

Jag firar min nyfunna friskhet med ännu en dags arbete på Nk Saluhall. Var ju tänkt att vi skulle ha filmkväll sen också men jag insåg just att iaf jag börjar åtta imorgon vilket betyder gå upp klockan sex och inte få sova något om vi sitter uppe halva natten och ser på film (vilket vi kommer få göra om vi ska hinna se alla filmer som planerats). Ska försöka slå ett slag för fika istället. Kaffe och kaka är ju inte helt fel det heller.

/e

Inte det minsta bitter...jag lovar.

Ohh välkommen till vår nya blogg kära älsk. Det tog ett tag innan jag förstod hur du kunde lösenordet men sedan gick det upp för mig att det kanske berodde på att det är exakt samma som förra gången...

Kul att det är fest ikväll. Kul att alla ska ut och dansa ikväll när jag har tjatat om att få gå ut och dansa i en vecka. Kul att Leo och Jakob ska på hemmafest ikväll när jag har tjatat på att jag vill gå på fest ända sen förra gången det var fest (avskedsfester räknas inte, de är bara ångest). Kul att mina ögon är rosa, att jag inte kan se konturer och att jag mår allmänt sämst och inte kan följa med på något av ovannämnda happenings.

Kvällens önskelista ikväll vara följande:

1. supa mig full
2. umgås med andra glada människor
3. dansa

Jag fick ett gratanäpple och två ipren.

/e

okej här känns ju jättesegt. jag hade faktiskt skrivit ett inlägg men det är inte här. o andra sidan var det sjukt pinsamt så jag är inte jättearg. igår träffade jag tunnelbane-killen. han var söt. ikväll kommer lite folk hit o äter lasagne o sen får dom gå eftersom jag ska jobba imorrn. imorgon är det däremot största festen i mannaminne. hellan fyller 18 år o jag har inte partat sen förra onsdan (sjukt, jag vet!!). jag har på mig mina leopard-tights som vanligt, mina favoriter o mitt fashion statement!! imorrn vill jag gärna låna mickans klänning om det är lurre (jag tror ijuf jag frågar när hon kommer hit istället).

nästa helg är kirrad, vi kan vara här o jäääh!

/n

Idag misslyckades jag med det mesta. Eller det beror iof på hur man ser det. Jag lyckades med att försova mig, glömma mitt personalkort i omklädningsrummet, glömma min telefon OCH min plånbok på Friday´s och dessutom att glömma anmäla mig till högskolan. Det sista är jag dock inte riktigt säker på om jag glömde eller bara sket i. Har gått runt hela dagen och haft ångest över att jag inte vet om jag ska söka eller inte så det är mycket möjligt att det var ett medvetet val av mitt undermedvetna? Jag slapp iaf ta ställning till vad jag helst ville eftersom jag helt enkelt "glömde" bort det.
Annars var det hejdå till Gabbi och hejdå till Boull som gällde idag. Är så förbannat jävla trött på hejdå. Tycker mycket mer om hej. Oftast iaf... Trist att folk bara sticker från landet hela tiden but hey. That´s life. Jag drar väl förhoppninsvis också iväg någonstans snart. Relativt snart iaf. Vidare planering angående sticka från landet sker på onsdag tillsammans med Nin och en paj.
So long.
/e

Någon sa en gång till mig att det är bra med självinsikt. Jag har kommit till insikt om en sak gällande mig själv. Jag jobbar alldeles för mycket. Inte blev det bättre för det. Jag jobbar fortfarande lika mycket. Enda skillnaden insikten förde med sig var att jag kom på att det var jobbigt.
/e

Nin har slutat på stallet. Wooho! Igår skulle det firas med en gammal hederlig Baba kväll men riktigt enligt planerna gick det ju inte. Ska inte gå in på detaljerna eftersom det skulle innebära att fler än jag och Nin skulle inse hur jävla konstiga vi egentligen är. Jag lovar, ni har verkligen ingen aning. Det är tur för oss att ingen kan se oss när vi är ensamma för det skulle resultera i att vi snart inte hade några vänner kvar... Folk skulle bli övertygade om att vi är psykiskt sjuka (vilket vi kanske är?) och frukta för sina liv eller i alla fall sin mentala hälsa vid fortsatt umgänge med oss.
Annars är allt bra. Jag har en hejdundrans huvudvärk och mår lite smått illa men det är ju så det ska vara. En helt vanlig torsdag helt enkelt.
/e

Oj en blogg. En till. Världen behöver verkligen fler bloggar. Finns slldeles för få. Jag behöver verkligen en till blogg. Gjorde ju ett sådant förträffligt jobb med den förra. Definitivt.